Arbetsintervju.

Idag åkte jag in till stan i skaplig tid för att gå på min sista sånglektion för den här gången. Jag kommer säkerligen fortsätta på nått sätt när jag får det mer ekonomiskt stabilt. Det är så himla kul, särskilt nu när det har varit i grupp, det har varit prestigelöst samtidigt som vi lärt oss mycket och fått med oss bra verktyg hem som vi kan använda för att bli bättre. Idag, eftersom det var sista gången så spelade vi även in en snutt(bara med en enkel iphone) men i alla fall. Jag kommer inte dela klippet här då jag inte vet vad dom andra tycker om det, men nära och kära kan säga till om dom vill höra. :)

Efter sången fick jag springa en snabbis till jobbcoachen jag var hos för ett tag sen. Hon bad mig komma för att göra som en typ av utvärdering eftersom jag slutat där. Dessutom hade en arbetsgivare varit i kontakt med henne angående ett jobb i butik. Då hade hon tänkt på mig och tänkt att jag var lämpad för det eftersom hon upplevde mig som så framåt, resvärde gick det jobbet till någon annan eftersom jag inte längre erhåller jobbcoaching då jag får a-kassa. Surt faktiskt, väldigt surt!! Kanske att arbetsförmedlingen borde se över bestämmelserna kring det där? Så att man slipper gå miste om sådana chanser, hur som helst så blev det då någon annan som fick det, och det är ju alltid kul att någon får jobb ändå. :)

När jag sen kom hem efter träningen så såg jag på min mobil att jag hade ett missat samtal och tänkte att det var väl mamma eller pappa som hade ringt, men när jag tittade vem det var så var det ett nummer jag inte kände igen. Självklart ringde jag upp det och då visade det sig att det var ifrån MAX. Han jag pratade med ville att jag skulle komma på intervju på fredag, absolut sa jag då!! Det känns så skönt, för även om man inte får jobbet sen så blir det ändå som en bekräftelse på att tiden man lägger ner på jobbsökningen inte är förgäves och att det inte är hopplöst. Självklart så är ju målet att få jobbet, varför söker man annars jobbet liksom? Även om arbetsförmedlingen anser att man ska söka allt man fysiskt och psykiskt klarar av så håller jag inte riktigt med. Visst, man får inte vara kräsen, inte om man verkligen vill ha ett jobb, men samtidigt så måste man inse att alla jobb passar inte alla. Känner man att man vill spy av bara vid tanken av att hjälpa en annan människa med hygienen, så är kanske ett jobb inom vård inte ett bra alternativ. Är man väldigt blyg och har svårt att ta kontakt med andra människor kanske inte butiksjobbet är det bästa, trots allt vill man väl känna att man kan göra ett bra jobb, så tänker jag i alla fall, det hoppas jag alla gör!

Nu ska jag sätta mig och måla igen.. frågan är bara hur man kan tolka lucia på ett bra sätt? Min fingertoppskänsla är ju inte den bästa så det där småpillret kan bli lite svårt. Aja det löser sig väl. Ha det så bra! :)

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>